Savennieres Le Moins 2010, Domaine aux Moins

Ett helt nytt vin, Les Moins, från Domain aux Moins, från AOC Roche aux Moins gjort av Tessa Laroche.  AOC Roche aux Moins utgörs av 10 st. väl sammanhållna "parcels" runtomkring Domain aux Moins och Château de la Roche aux Moins. Det här är första resultatet av ett försök att  separat vinifiera och buteljera viner från den eminenta vingård som gränsar till den mytomspunna Coulée de Serrant (Nicolas Joly). Oavsett vad man tycker om Joly och hans viner så är de flesta överens om att området är exceptionellt och tillhör en av de bästa jordarna och vingårdarna för vita viner i Frankrike. Så förutsättningarna är goda när nu Tessa ger sig på ett "prestigevin" från Domain aux Moins. Vinet görs i liten kvantitet med lågt skördeuttag. Vinet ligger ett år längre på fat än Savennieres Roche aux Moins. Minimalt med svavel och i övrigt okonstlad hantering av vinet.  Produktionen ligger på ca 1200 flaskor.

Historien om Domain aux Moains och dess viner kan ni läsa om här. Vi har besökt Tessa och provat vinerna vid ett par olika tillfällen. Vi gillar både Tessa och hennes viner. Vinerna kan vara lite kantiga och tuffa, men tusan så charmiga och personliga. Roligt också att hon öppnat upp för att sälja äldre årgångar man legat på i källaren. I och för sig så ligger de där för att modern Monique tidigare inte velat släppa dem på marknaden för att de då inte nådde upp till den standard hon eftersträvade. Men med tid och mognad så tycker jag att det är riktigt trevliga viner som alla är präglade av förutsättningarna för resp. år. Här får man tydligt klart för sig hur klimatet och förutsättningarna påverkar vinet. Terroir om man så vill. Har ni vägarna förbi så hälsa på Tessa och få en dragning av vinerna från sent 90-tal fram till dags dato. Intressant!

Les Moins 2010

Les Moins 2010 är så nytt så det kanske inte har landat riktigt än. Första flaskorna i butik dök upp förra veckan. Men, om domänens viner kanske normal kan spreta lite, framförallt som unga, så är detta kassaskåpssäkert redan nu i en extremt koncentrerad och slipad stil. Komplex doft av honung, sten/flinta/mineral, gråpäron, skokräm och bivax. Hög syra som sig bör, och "tanniner" som gör detta till ett vin som kanske inte alla lätt kan ta till sig? (gäller i.o.f.s. många av vinerna från Savennieres och närliggande områden). Lång eftersmak och en  intressant knorr i form av en lakritssälta. Det skall bli intressant att följa det här vinet framöver. Chenin Blac vinerna härifrån är normalt extremt lagringsdugliga. Les Moins från det goda året 2010 gissar jag kommer hålla sig piggt betydligt längre än undertecknad. Vi får hålla koll på utvecklingen framöver. Ca 33 € i butik.

Från ett besök sommaren 2012

Vouvray Demi-Sec 2005, Domaine Freslier

Under ett av våra besök i Vouvray så hälsar vi på hos Domaine Freslier. Det är en arbetskollega som rekommenderat Freslier speciellt för deras bubbel. De gör både Pétillant och Méthode traditionnelle, och alla andra möjliga Vouvray AOC vinifieringar.
Vi kliver in på kontoret och hälsar på ett glatt gäng som sitter kring ett rustikt bord och snurrar glas för glatta livet.  En far med söner, en äldre gentleman som glatt stoltserar med sin engelska, och kan minsann också säga skål på svenska. Jean-Pierre Freslier får fullt upp med att hälla viner och hålla koll på beställningar. Hustrun Christine tillkallas för att bistå med det administrativa. Efter en stund så har övriga besökare fått hjälp att forsla ut sina beställningar, och nu pratar vi åtminstone ett par rundor med pirran ut till bilen,  under tiden har vi har provat igenom större delen av Fresliers viner.

Det hela är gemytligt, "down to earth" och väldigt roligt. Skall jag vara helt ärlig så var koncentrationen inte på topp under själva provning, jag hade fullt upp med att följa alla bestyr och händelser och säga hej och skål med jämna mellanrum till den äldre gentlemannen till vänster om mig.
Vi köper med oss några demi-sec, samt bubbel av både pétillant och traditionelle för att prova i lugn och ro på hemmaplan. Priserna är en historia i sig. 2010 års viner går från billigt a 5.30 € till riktigt dyrt för 5.80 €.. Vad säger man om det när man vet vilket jobb det ligger bakom och vad de stora namnen och kultprocducenterna tar per flaska? När väl affären är i hamn så frågar (tror jag i alla fall, Jean-Pierre kan ingen engelska och vi kan ingen franska..) Jean-Pierre om vi vill besöka hans cave, och vi nickar energiskt.
Kontoret har en dörr som leder rakt in i kalkstensberget. Här har 4 generationer av Freslier hackat och sprängt sig ett imponerande utrymme för sin verksamhet. På samma sätt som många andra av de producenter som verkar i området. Här ligger temperaturen konstant på ca 11 grader. Efter rundturen tackar vi för oss, Mia får med sig en Moelleux- 98 som gåva, och vi fortsätter till bl.a Huet, som får stå för en helt annan upplevelse med sin designade kundmottagning och anställd personal som guidar under provningen. Kanske mer om det i kommande post.

Vinerna då? Jo då, det verkar riktigt lovande. Så här långt har vi bara provat 2005 Demi-Sec på hemmaplan, men det vid två olika tillfällen. Båda gångerna till mat med lite hetta och asiatiska smaker. Funkar fantastisk bra! Jag har nog aldrig tidigare kvistat iväg och köpt ett halvtorrt alt. halvsött vin för att matcha med mat. Men vi kan nu konstatera att vi uppenbarligen missat något och helt försummat detta spännande mittemellan området i skalan mellan riktigt sött och snustorrt. Det fyller definitivt en funktion, något som alla andra har fattat för längesedan och tar för självklart här i Loiredalen.

Demi-Sec 2005 häller vi väl kylt i glasen. Jag vet inte exakt hur söt den är, men normalt så brukar demi-sec ligga någonstans mellan 5 - 20 g restsötma. Här skulle jag gissa på runt 15, men det skall ni inte lita på om ni är faktafreaks.  Honung och mineral talar om vad det är vi har i glaset. Pigg syra, tropisk frukt och en sötma som gör att det passar perfekt till maten med lite sting i.  Vad vi åt för gott kan ni läsa om här, och här.  Dags att ge de halvsöta/halvtorra vinerna upprättelse. Har du inte smakat så gör det! 5.30 € hos producent.

Langhe Nebbiolo 2008, Sottimano

En underbar Nebbiolo! Vi köpte en laddning från barolobrunello.com och här ryker sista flaskan som får ackompanjera MM's goda spagetti och köttfärssås.  Vissa viner känns bara så självklara och helgjutna och det här är definitivt ett av dem.  En struktur som gör att vinet passar bra till maten och en finess som gör att det också står sig bra på egen hand. Klassisk doft av vildrosor, nypon, viol och målarfärg. Fin ton av både söt och bitter mandel. En lång och lite pepprig eftersmak. Vill ha mer, men ser att den verkar vara slut hos Stefan Toepler, vi får leta runt lite.. Jag har för mig den kostade ca. 14 €. Gott!

En till Bordeaux x 2

Ytterligare några notes från viner som landade i  kundvagnen på förra årets foire aux vins.Vi har druckit dessa förut, men det är först nu när vi är tillbaka i vår vana att krita ned lite intryck som det också hamnar något här på bloggen.

Ch Cambon la Pelouse 2010 är ett klanderfritt vin. Välbalanserat, harmoniskt med alla Bourduxmarkörer.  Ett solitt bygge. Åndå så är jag inte riktigt överens med det här vinet. Jag kanske är hjärntvättad bortom räddning av viner med personligheter i form av tydliga särdrag, kanske någon skavank eller annat tecken på liv, och något som ger det här lilla extra. Nu skall jag inte bli så dramatisk, men här saknas lite djup och nerv. Kanske inte en rättvis beskrivning, och kanske kommer det med lite tid och mognad? Nåväl, vill man ha en typisk Bordeaux där allt sitter rätt monterat så är detta inte fel.  Skall man prata pris och prestanda så är det kanske inte heller fel. Vi provar igen om ett år eller två och ser var vinet tar vägen.

Ch Citran 2010 gör oss lite gladare. Redan första sniffen visar vägen. Här får vi både mörka och röda frukter och en fin örtighet som ger de svala övertoner som vi är så förtjusta i. Svartvinbär i nickeltablettform, granbarr och kåda. Lägger vi till cigarrlåda och behagligt och snyggt integrerade fat så så blir det en bra kombination. Bra grepp i tanniner och fin syra hamnar också på plusskontot. Vi pratar om att vinet känns svalt, slankt och väldigt drickvänligt. Vi tycker om det här och kommer att fylla på i förrådet. Kul med en Bordeaux som vi verkligen gillar och som inte kostar mer än ca. 12 €.  När jag läser lite om vinet så ser jag att den inte helt okände Mr. Rolland har ett finger eller två med i hanteringen. Om detta är resultat av hans konster så kan han få fortsätta med det, vi tänker inte krångla.

Carte d'Or Brut 1995, Drappier

Skit också! Vi har köpt gammalt plonk som är lång över krönet, past to exist, it's no more..tänkte vi när vi öppnade en flaska i höstas. Vinet var platt och trist och slokade betänkligt. Med detta i minnet så måste vi se om det verkligen stämmer då vi har en helt annan bild som hänger kvar sedan ett besök på plats i Urville. Vi besökte Drappier i sommras då vi startade vår Champagnerunda i sydliga Aube för att sedan fortsätta norrut mot kanske mer kända områden kring Epernay och Reims.
Drappier tror jag är den största producenten i Aube med ca 100 ha totalt, varav 53 i egen ägo, resten arrenderar man. Trots sin storlek så tar man emot besökare på ett mycket familjärt och trevligt sätt. Vi fick nöjet att hälsa på både Michel Drappier som sedan -79 driver verksamheten och hans far Andre som är still going strong och fortfarande finns på plats och håller lite koll på vad som händer. Vi fick en trevlig presentation av deras verksamhet och en rejäl rundvandring i vineri och källare. Vi har också på hemmaplan provat ett antal av deras cuvéer det senaste året, och vi gillar deras generösa pinot stil som ger komplexa och mineralstinna viner. 75% av odlingarna utgörs av pinot. Cuvéen Grand Senrée är en favorit, den har dock enbart  55% pinot noir och resten chardonnay.

Drappier har en mängd äldre årgångar av Cart d'Or i sin källare. Riktigt roligt att få prova och jämföra då vi gick igenom större delen av deras utbud under en trevlig provning. Den vi fastnade för då var just 1995, och kunde vi tagit så fel eller hade vi helt enkelt fått med en dålig flaska hem? Kanske flera?
För att ta reda på detta så öppnade vi en flaska till Lördagens förrätt. Världens enklaste och godaste -ostron naturelle och en rödvinsvinägrett.

Vilken lättnad, det här är bra! Vi får ett i högsta grad livfullt och virilt vin i glaset. Visst finns här mognad, men en tilltalande och angenäm sådan i form av nybakat rågbröd, en hint av bokna röda äpplen, muscovadosocker och pomerans. Syran är frisk och den långa eftersmaken klingar ut i syrliga gröna Granny Smith. Mineral och ett stänk av hav gör att det passar väl till ostronen, även om jag tror att det skulle passa bättre till mat med lite mera substans, om man säger så. Men riktigt gott är det utan att för den skull aspirera på att vara stort, och kul att kunna köpa mogen Champagne om man nu inte själv har källaren full av äldre skumpa att plocka ifrån. Nu kan vi bara hoppas att den dåliga flaskan var en engångsföreteelse och att resterande flaskor i källaren är lika bra som denna. 34 € hos producenten.

Le Champ de la Pierre 2010, Domaine Richou

Damien och Didier på Domaine Richou har vi besökt och köpt vin av ett antal gånger nu sedan vi flyttade hit. Ett vin som liksom har smugit sig på oss och intagit förstaplatsen i husvinstoppen är deras Le Champ de la Pierre. Det är en 100% gamay som man hämtar från en specifik kulle i vingården Le Châtiliers med rötterna bland skiffer, sandsten och kvarts. Druvorna som odlas här ger ett helt annat vin än från övriga vingården, och det så bra att man vill vinifiera och buteljera separat. Klokt tycker vi.

Le Champ de la Pierre är skenbart enkel och klunkas gärna. Passar nästan till vad som helst i matväg. Vet man inte vad man skall ta, då tar man en de la Pierre. Brukar alltid funka. MEN om man tar sig lite tid och sniffar lite och känner efter så är det ett överraskande komplext vin. Röda Ingrid Marie, pomerans, sten, lite kryddig, sura körsbär och mogen paprika. För bästa drickbarhet rekommenderar bröderna Richou, och jag citerar Google translate:

" Vänta minst ett år eller två innan du drar ur kontakten"

Hmm,  det är bara att hålla med. Kontakt ur! (ca 8 €)

Bordeaux x 2

Vi gör ett lappkast i vinvärlden och hjälper vårt taskiga minne på traven med några notes från de flaskor med varuhusbordeaux vi tullat på de senaste dagarna.  Vinerna kommer från förra årets foire aux vins, den stora vinrean som går av stapeln varje sensommar här i Frankrike. Då bullar de stora varuhuskedjorna upp med ohyggliga mängder vin till, ibland, väldigt bra priser. Främst är det Bordeaux, men även andra regioner finns representerade. Vi tog tillfället i akt och botaniserade lite bland utbudet av Bordeaux. Här har vi som ni vet inte heller någon riktig koll, så vi har mycket att lära och mycket kvar att smaka för att hitta personliga preferenser och favoriter.  För bra bordeaux gillar vi ju trots allt, så långt är vi med,. Det finns så klart otroligt mycket som är bra och intressant, men vi har också provat mycket som vi avfärdat med en axelryckning och ett "jasså", som ganska ointressanta och slätstrukna viner.

Efter att ha inhämtat lite inspiration från blogg-gurus och beväpnat mig med kataloger tjocka som gamla hederliga telefonkataloger, så grabbar jag kundvagnen och kör ett race på både Carrefour, Super U och E.Leclerc. Med hem kommer bland andra dessa två viner.  Båda får väl räknas till vardagbordeaux med priser på 10 resp. 12 €, båda från 2010. Vi provar vinerna i sällskap med en god Bœuf Bourguignon 

Ch Rollan de By 2010: Rejäla doningar. Öppnar med en maffig doft av järn, lite blodig biff och mörk frukt. Kraftiga tanniner som greppar rejält men känns inte otrevliga på något sätt. Fin syra. Med tiden kommer mer nyanserade toner av sval örtighet som lättar upp, här kommer en viss rökighet och den blodiga biffen blir mer till medwurst och vi noterar mynta, lagerblad, sötmandel och fikon. Bland annat.  Faten pockar lite på uppmärksamhet men hanteras fint tycker vi. Gott vin som ger det här lilla extra i form av ett eget yttryck, lite busigt så där.  Men som sagt så kräver det lite tid. Känns som något att stoppa i källaren och följa under att antal år framöver. Bunkra. Ca 12-13 € på "rean", nu säkert mer.

Ch Haura 2010:  Doft av ceder, mörk söt frukt och tallbarr. Snällare tanniner, om inte silkiga så på väg att bli. En helt klart lite slankare uppenbarelse än Rollan de By. Precis som i förra fallet så behöver vinet lite tid och luft. Efter en stund noterar vi choklad, körsbärspraliner får vi det till. Körsbär finns här, nästan lite åt likörhållet med en antydan till hetta i slutet. På det hela taget ett bra matvin, det funkar alldeles utmärk till grytan, men kanske inte är så fantastisk spännande att fördjupa sig i på egen hand. När vi smakade under hösten så kändes vinet ett nummer större. Vi har några flaskor på lut så vi får se vad vi tycker längre fram, men just i kväll så blev det ännu ett "jasså".

Morgon Côte du Py 2010, Jean Foillard

Med ett mycket sporadiskt bloggande så borde jag ju egentligen fokusera på de lokala vinerna som vi umgåtts flitigt med den senaste tiden när man nu slår igång den gamla Macen.. Våra gommar och smaklökar har formats och anpassats till spjutspetssyrliga och stenkrossrökiga Chenin Blanc viner, lite sturiga Cabernet Franc och vi älskar många av dem så det dricks inte så ofantligt mycket annat här hemma nu för tiden. Mild form av hjärntvätt, helt klart, men en behaglig sådan.

Idag blir det istället en liten notering om gårdagens middagsvin från Beaujolais. Ett vid det här laget omskrivet och omdiskuterat vin efter att det släpptes på Bolaget våren 2012 under rubriken "naturviner" tillsammans med ett antal andra viner. Några älskade, andra ogillade av lite blandade skäl. Men det var då det,  och det är först nu när vi dricker vinet och läser om det på nätet som vi tar del av denna diskussion. Vi skippar debatten och ser instället vad vi tycker om vinet:

Det första intrycket är inte speciellt angenämt. Allmänt skitig doft strömmar ur flaskan, lite orena toner som döljer frukten som kan skönjas under gödselstacken. Vi häller på karaff och ställer svalt i väntan på middag.  När vi någon timme senare häller upp ett första glas för att prova innan maten så har det orena vädrats ut. Kvar finns en härlig fin doft av röda bär, sten och mineral, lite krutrök som efter gamla ollonskott man lattjade med för så där 100 år sedan. Våra luktsinnen är lite känsliga efter en magsjuka där vi kurerade oss med snäll och smaklös mat samt vatten, så vi går igång och listar hejdlöst intrycken ett tag innan vi sansar oss och summerar med sten, lakrits, kanske mer som fänkål, örtkryddor. Vinet har en suverän struktur, fin balans mellan syra och tanniner och en eftersmak som hänger kvar ett bra tag.  Gott tycker Mia, riktigt gott kommer det till och med efter ett tag. Japp, jag håller med!

 Helt klart behöver vinet tid och luft för att komma till sin rätt. Jag kan inte låta bli att undra om de som dissat detta vin helt enkelt haft lite för bråttom. Helt klart så blir det några flaskor till källaren. På Patton Avenue hos Cave des Vins du France finns flaskor kvar, även Pi och andra från det goda året 2009 såg jag. Måste nog prova mer från denna producent som jag inte har haft någon större koll på. Som tur är kan jag se fram mot  mässan "Les Salons Amis" i Angers nu i början på Februari där Foillard kommer vara med tillsammans med några andra kollegor i branschen, naturligt vis.

För er som inte bara kolkar i er vinet för dess egen skull, eller för alkoholen och kan tänka sig att ha lite mat till så har Mia börjat lägga ut recept på de rätter och anrättningar som hon finner passande i sin  blogg mmm-recept.blogspot.com. Där swichar också ibland förbi foton på en del av de obloggade flaskor som passerar vårt matbord om man vill ha ett vintips till maten, eller ett avskräckande exempel i värsta fall (det är oftast undertecknad som väljer..)

Och just ja, ett fantastisk 2013 önskas alla vinvänner och andra ev. kvarvarande följare.