torsdag 30 december 2010

2010 - in a nutshell
Som rookie i bloggsfären så har vi inget arkiv att gräva i, men vi gillar idén med en summering av året och är stora fan av listor i all dess former. Vi kör dock inte med något betyg eller bedömer vin utefter någon skala, varken här eller i cellartracker, så när det är dags att summera vinåret så blir det till att gräva i både noteringar och hjärnvindlingar.


Det har främst varit ett år av lärande. Vi har lyssnat, läst och lärt och träffat mycket trevliga människor och inte minst druckit mycket gott vin. Via munskänkarna har vi avverkat ett-betyg och druvkursen. Utspritt över året blir det en del, även om det inte är några tyngre studier. Kul hade vi i alla fall. Lika lärorikt har det också varit att prova viner med VPK2881, detta illustra sällskap. Vi träffas alldeles för sällan dock, det bör vi åtgärda under 2011!


Under framförallt våren så var det en hel del minnesvärda provningar. Väl anordnade provningar är en fröjd, gärna med producenten själv närvarande. Otroligt lärorikt och intressant. Dock har vi i år inte hunnit med att besöka några producenter eller vingårdar på plats. Illa, det saknar vi verkligen. Bot och bättring inför 2011 utlovas. Sen har vi då börjat skriva denna blogg under VPK2881 fanan. Vi ser det som en del av lärandet där det ger en extra dimension att behöva formulera intrycken i ord. Dessutom så tycker vi det är roligt, så vi kör på ett tag till med någon utvärdering under resans gång. Här kommer 2010 års summering:



Årets bästa vinupplevelser
Vi ser till den totala upplevelsen, där sammanhang, sällskap och omgivning definitivt kan påverka hur man uppfattar vinet. Här listar vi inte viner druckna på provningar, dessa får en egen rubrik nedan. Utan inbördes ordning:


  • Domaine Laguerre Le Ciste 2007
  • Domaine Armand Rousseau Gevrey-Chambertin 1er Cru Lavaux St. Jacques 2006, 2007
  • Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages 2007
  • Château Haut-Bailly 1989
  • Domaine de la Janasse “Chaupin” 2007
  • Philippe Gilbert Menetou-Salon 2008
  • Domaine Singla Castell Vell 2005
  • Roagna Barbaresco Paje 2003
  • Nino Negri Le Tense Sassella 2005
  • Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor 2007
  • Domaine Rivaton Gribouilles 2007
  • Domaine Gayda Chemin du Moscou 2008

Årets bästa vinprovningar

Några provningar glömmer man bara inte, inte så konstigt med de viner som provades, trevliga producenter och trevligt sällskap. Origo Wines står här i en klass för sig, tack Sverker!


  • Dönnhoff med Origo Wines. En höjdare där vi inte bara provade igenom i stort sett hela sortimentet utan även njöt en trerätters Nahe middag tillagad av Wigbert Weck, krögare på Restaurang Hermannshöle. 
  • Domaine de Pégau med Origo Wines. Föreläsning av sympatiaska Laurence Feraud och provning av bl.a. Capo 2007, vad skall man säga - stort.
  • Domaine Alain Chabanon hos Vinik. Favoritproducent hos vår favoritimportör. Dessutom kanonväder utomhus i Werner Groens trädgård. Utöver de suveräna röda så sitter flera årgångar av hans vita Trelans kvar i minnet.
  • Pimonte Power med Origo Wines. Vilken uppställning. Luigi Pira, Conterno-Fantino, Mario Marengo och Cappellano, alla på plats. Dessutom så fick jag här för första gången prova Bruna Giacosa's viner. Kvar i minnet och gommen sitter för alltid Barbaresco Santo Stefano 2007 och Barolo Le Rocche del Falletto. 


Årets bästa systembolags vin, ordinarie sortiment

Du hittar säkert "bättre" viner, men det här vinet har sedan vi började prova vin hängt med och håller stilen, hela vägen. Speciellt kul att lägga undan något år och följa dess utveckling, 1 - 2 år gör underverk och påvisar tydlig utveckling. Själva essensen av det som gör att vi gillar vin och har det som intresse. Sen är det förbaskat gott också...


  • Nino Negri, Le Tense Sassella


Årets nitlott-1
Hos Philipson Wine inhandlades en låda av detta vin. Diskussionerna har gått höga i bloggsfären om det rör sig om olika batcher, speciella tappningar för storhandlare som Philipson eller om det helt enkelt inte är bättre. Hur som helst så tycker inte vi att det är någon höjdare, de som klagar på Fudge och Coca-Cola smak i moderna Nebbioloviner får här en hel syndaflod på sina kvarnar. 
  • Renato Ratti Barolo Marcenasco 2006

Årets nitlott-2
Kanske inte oväntat..
  • Fyndkylen. Termostaten verkar opålitlig, behöver hitta en ny.


Årets inspiratörer


Engagerade, kunniga, outtröttliga, trevliga. Vad mer kan man önska? Keep up the good work!

  • Bloggarna, ingen glömd. 
  • Vinhandlarna, Vinik, Origo, Bristly, Merolli

Gott Nytt 2011!

Om man nu skall välja bara en...

onsdag 29 december 2010

Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition 2004, Bosquet des Papes




En uddaflaska ur skafferiet, den sista från vårt besök hos Bosquet des Papes. Varför skall de flesta lagringsdugliga viner vara så goda även i sin ungdom? Antingen köpa fler flaskor av varje, eller prova lite mindre ofta är nog lösningen, jag tror på fler flaskor.. Vinet är djupt mörkrött. Nosen domineras av örter, kryddor, rostigt järn, lakrits, vinbärsblad och viol. Här finns också lite dovare toner av torkade fikon, tobak och mandel. Vinet har fina tanniner och bra struktur. Trots en del söt frukt så slår vinet aldrig över och blir syltigt, tvärtom så håller det en ganska stram drickvänlig stil över hela kvällen. 14% alkohol hanteras fint och märks inte nämnvärt. På det hela taget ett trevligt och ärligt matvin som inte sticker ut på något sätt, men fyller sin uppgift till kvällens oxkinder på ett alldeles förträffligt sätt. Önskar att vi haft några fler på lager.




måndag 27 december 2010

Riesling trocken 2008, Dönnhoff

Ungdomarna samlade hemma till gemensam middag. A är med. Jag tycker det var gräsligt länge sedan vi drack en god Riesling. Det är till och med så att andra viner skulle kunna passa bättre till maten i kväll, men nu gäller Riesling, så det så.  Och vi blir inte besvikna, jösses vad gott, fast det är en bas Riesling vi pratar om här. Men när vi pratar om Dönnhoff så är även ett basvin en upplevelse. En sann mästare i sin profession! Och det visar sig vara helt OK till maten.



Doften tar fram härliga sommarminnen. Grapefrukt, citron, honung, gröna äpplen, syrliga päron och mineraler som i ett mindre skifferbrott. Knivskarp syra som lyfter vinet ger en härlig munkänsla och drickbarhet. Vinet kostade 149 kr på SB då det begav sig. 


Helmut Dönnhoff på Origo Wines provning i Januari 2010. En av årets bästa provningar, alla kategorier.

Herren om vinförvaring och ett eventuellt fynd....

Idag har det släpats hem ett as till vinskåp. Kanske beror det på lite för många lediga dagar i följd när man, som av en händelse, kollar blocket och söker på vinkylar. Där dyker det upp, som av en händelse, ett vinskåp från yngre järnåldern med rätt stuk och kapacitet för att trigga igång en köpreflex. Det är bångligt men inte så tungt upplyste den trägne säljaren. Jag har satt ett lågt pris 500 kr!!, för att bli av med skåpet inför en renovering, det behöver vara borta senast Måndag. Så, jag skottar fram kärran ur snövallen längst in på uppfarten, blir tvungen att åka till återvinningsstationen för att dumpa allt bråte som fanns i kärran, bland annat en soffa och lövsäckar från före permafrostens tid. Sonen kallas in för att agera bärare (det skall inte vara så tungt, bara bångligt). 
Väl på plats tror vi först att skåpet är fastbultat i golvet, men det visar sig ganska snart att skåpet inte sitter fast, det är bara stort, bångligt och tungt, jättetungt..
Helt slut och dyngblöta av svett med kramp i både armar och vader så har vi någon timme senare släpat skåphelvetet ner fyra våningar, in i kärran, ut ur kärran och in på plats i källaren. Nu återstår bara frågan, fynd eller fiasko. Enligt säljaren så fungerar kylaggregatet, och det är servat senast 2005. Vi får se. Skåpet är av märket Vinotemp med måtten 207x75x95 och rymmer ca 380 flaskor. Den tar två flaskor på djupet, det var en av sakerna som jag gick igång på. Om allt nu fungerar så kan jag flytta en stor del av flaskorna i skafferiet till den här kylen, och känna mig lite lugnare inför kommande sommar då det i skafferiet nästan stiger till +20 grader under de varmaste dagarna.



Så planerna är att detta skåpet skall hjälpa till att hålla ställningarna fram tills dess jag får tid och råd att göra handling av planerna att bygga ett "vinrum" i inre delen av garagedelen i källaren, och det kan ta tid..Utöver skafferiet har jag idag en kyl från Liebherr som tar ca 90 flaskor där jag stoppar lite känsligare viner och rena långlagringsobjekt. Jag återkommer med rapport om hur det går med detta "nya" skåp. Om det blir fiasko av skåpfyndet så har det i alla fall gett mig ett träningspass som heter duga. Bångligt, jo tjena!  

söndag 26 december 2010

Côtes du Rhône Cuvée Prestige VV 2007, Domaine Roger Perrin

Roger Perrin besökte vi under förra sommarens resa genom Rhonedalen. Med oss hem hade vi bland annat detta vin, och det föll oss definitivt i smaken. Glädjande då att Tryffelsvinet tog upp Domaine Roger Perrin i portföljen, och också sålde denna CdR Cuvèe Prestige i sex-pack á 870 kr. Utav de många goda CdR från det nådiga året 2007 så upplever jag vinet från Roger Perrin som kanske det mest lämpade för lagring utav de som vi har provat. Det är förstås mest en känsla och inget jag kan belägga i vetenskapliga fakta, men med tanke på de fortfarande pigga tanninerna och den härliga syra som stöttar upp detta vin gissar jag på en kul utveckling de närmaste åren. 
Cuvèen består av ca. 75% Grenache, 20% Syrah, 5% Diverse. Druvmix verkar variera beroende på förutsättningarna under året. Stockar äldre än 60 år ligger bakom VV beteckningen. Skönt mörkröd, klart, ser vinet lockande ut i karaffen. I nosen får vi en underbar doft, otroligt komplex. En nedbantad lista kan se ut som följer: Jordiga mineraler, mogna jordgubbar, hallon, lakrits, örter, mörk frukt, lite körsbärslikör, knallpulver, stallighet, torkade fikon. Allt serveras med en härlig struktur och en fyllig angenäm munkänsla. Det tar inte emot någonstans. Gott! Hos Tryffelsvinet är det nu 2008 som gäller. 


lördag 25 december 2010

Chateauneuf-du-Pape 2008, Vieux Donjon

Efter en helg med klassiskt Julmat som hos oss främst inmundigas med öl och snaps, så har vi åter ett glas gott vin i handen. En positiv sida av att rätt nyligen blivit intresserade av goda viner, nåja allt  är relativt, är att många intryck och upplevelser fortfarande är helt nya. Vi träffar på nya områden, producenter och viner på löpande band och får en massa ahh och oooh upplevelser utmed vår resa i vinets värld. I och för sig tror jag detta kan fortsätta ett bra tag, någon därute som tycker att dom provat, sett och smakat allt? Nä, tänkte väl det.

Kvällens vin och även producenten är följaktligen helt nya för oss, om än inte okända till namnet. Dess rykte har föregått vår provning i kväll och förväntningarna är uppskruvade ett snäpp eller två. Finare Vinare har hjälpt till att skruva. 
Detta är det andra vinet som Bristly tyckte vi inte skulle missa, om ni kommer ihåg denna post. Och det gör vi då inte, missar alltså.
Redan innan vi öppnat flaskan kan vi konstatera att färgen är ljus och transparent, kanske det ljusaste och mest transparenta vinet från Ch9 vi hittills provat. Vackert! Det första MM säger efter en första sniff och klunk är lingon, och och det följer oss genom fortsatt provande. Lingon är inte det första vi tänker på när det gäller Ch9, men här har vi ett vin med överraskande syror, en härligt smak av frukt och skogsbär. Bären kommer i form av järnfyllda mogna blåbär, hallon, lingon och enbär. Till detta kommer kryddor, en härlig bukett örter och lite söt piptobak. Över detta svävar en frisk sval överton, kanske är det lite av det örtiga, som vi älskar i ett vin. Vi har fått en ny härlig vinupplevelse. Det här möter mer än väl upp mot våra förväntningar och vi kommer definitivt att fylla på i skafferiet. Ett ärligt och härligt vin! Ha en fortsatt trevlig Julhelg!




Lite bakgrundsinfo från Bristly:

"Vi jobbar redan med ett gäng producenter i Chateauneuf-du-Pape, men ingen riktigt som Vieux Donjon. De gör som sagt bara ett vin och de är en av de mest traditionella producenterna i området. Alla druvor vinifieras tillsammans i hela klasar, utom Mourvedre. Man använder gärna stjälkarna i vinifieringen, förutsatt att de är mogna. Vinifieringen sker i cementtankar och lagringen i foudres. Vinerna har en fantastisk lagringspotential och blir helt underbara med 7-10 års lagring.

La Vieux Donjon är i en övergångsfas just nu där dottern Claire Michel tar över ansvaret för produktionen från sin far Lucien. Claire är en synnerligen begåvad ung kvinna med gedigen utbildning från Ecole Nationale Supérieure Agronomique i Montpellier och Toulouse där hon avgick med högsta betyg både i önologi och ingenjörskonst. Hon har arbetat på Harlan Estate i Napa Valley och studerat ekonomi hos Boisset i Bourgogne."


torsdag 23 december 2010

Blanc de Blancs Premiere Cru 2004, L.Bénard-Pitois

I Tisdags var det vintersolstånd, om nu någon missat detta? Natten mellan den 21 och 22 December var årets längsta. Detta i sig innebär att nu vänder det!! Dagarna blir längre och vi är ett steg närmare vår och sommar. Detta faktum uppmärksammas självklart av MM som nog egentligen inte är ämnad för kallare klimat än +20, oavsett årstid. Så, AH och LH kommer pulsande genom staden för lite snittar och Champagne för att fira att våren är nära, eller åtminstone lite närmare än dagen innan..
Champagnen var en ny bekantskap för oss. L.Bénard-Pitois från Mareuil-Sur-Ay är en liten familjeägd vinproducent som jobbar med traditionella metoder. Samplex importerar till Sverige. Vinet har en frisk och fräsch doft av mineral. I smaken finner vi gröna syrliga äpplen och citrus. Den är knastertorr med trevliga syror. Med lite tid och luft växer den i omfång och komplexitet, vi får brödighet i form av rågbröd och wienerbröd. Ett vin som jag tror är bäst att lägga på rygg ett par år innan vi provar nästa gång. Som ett kommihåg till mig själv skall också nämnas att vi öppnade också en flaska Louis Roederer NV utan att ha koll på att det var en Carte Blance - Demi Sec, med 31g socker/liter.. Efter den torra L.Bénard-Pitois framstod denna dryck som en ren sockerbomb, men det gick att pina i sig det också, även om det blev en hel del kvar till slut. Är det vintersolstånd så är det. 



måndag 20 december 2010

Dolcetto d'Alba 2007, Roagna

Roagna står för kvällens traditionella dolcetto d'Alba. Nu är det ett halvår sedan vi smakade en flaska senast, och här händer det grejor. 2007:an har vi gillat ända sedan vi först smakade men nu har den utvecklats ytterligare och bjuder ännu lite mer komplexitet och djup. Ur karaffen strömmar doft av lakrits, en blandning av salmiak och lakritsfiskar. Obligatoriska körsbär finner vi också, men de spelar inte förstafiolen som man kanske är van vid, lingon och lingonsyror finns kvar men de är nu avrundade och angenäma.. Med tid och luft kommer chark, järn och trevliga örter. Allt i harmoni, bra struktur, och den slinker ner fint fint till måndagens tortellini. Gott! Bristly importerar och 2008:an finns nu via SB



söndag 19 december 2010

Menetou-Salon Blanc 2008, Domaine Philippe Gilbert

Här är ytterligare ett vin vin som påminner om sommaren. Det kan vi behöva nu innan Julen sätter igång på allvar och med kung Bore som härskar utanför dörren. För att följer upp gårdagens Julfest hos Vinik så matchar vi dagens anti-jul mat (ungsbakad lax i smörpapper med rotsaker, vermuoth, saffranssmör och hasselbackspotatis) med ytterligare ett vin ur Viniks spännande sortiment. 
Ett Sauvignon Blanc vin som innehåller druvtypiska inslag, men på ett väldigt finstämt och balanserat sätt. Här pratar vi finlir i stället för att fläska på med hinkvis av kattpiss, skogar av krusbärsbuskar och allt var det brukar vara. Visst finns här krusbär, men inte en katt i sikte. I doften får vi även svartavinbärsblad, lite åt svartvinbärsnickel, nässlor, härliga mineraler och toner åt satsumas eller mandarinskal. En perfekt skarp syra som balanserar en relativt fyllig, fruktig smak med viss sälta. Perfekt till maten. Oemotståndligt, fan vad bra! Det är så man blir sugen på att ta fram solstolarna och skotta upp en snöfri fläck på balkongen och hoppas på lite sol och värme...en utopi jag vet, men kom igen om några månader.

lördag 18 december 2010

Latour De France Gribouille 2007, Domain Rivaton

Till en flankstek som bräserats under större delen av dagen och tillhörande tryffelpuré så tar vi upp ett säkert kort ur skafferiet. Sedan jag första gången på en provning hos vinik smakade vinerna från Rivaton, så har just Gribouille varit en favorit. Ett vin som står sig lika bra på egen hand som till föda i olika fasta former. Just nu sitter jag och mumsar på en fäbodknäckemacka med björnost från jürs och sippar gribouille. Gött, sämre kan man ha det.
Vinet är svart som natten med djupröd kant. ett superkoncentrerat vin, men ändå förvånansvärt lättillgängligt. Cuvéen består av 70% carignan, 15% grenache och 15% syrah. Bara gamla vinstockar på 85+ används. Här finns lakrits, mörka bär och massor med frukt, företrädesvis mörk sådan, en överton av något lösningsmedel som går ihop med något svalt örtigt som salvia. Det här vinet kan nog ligga i källaren ett tag och må bra av det, men glöm inte bort att njuta en flaska under resans gång. 2007:an är dock som många andra viner av denna årgång mer ämnade för tidig konsumtion än t.ex årgång 2006. En sedvanligt målande och initierad fina vinare beskrivning av gribouille 2006 finner ni här. Vinik säljer för 195 kr.


fredag 17 december 2010

Pouilly-Fuissé "Alliance Vergisson" 2008, Domaine Barraud

Sommar! Sol! Ett glas vitt med salta nötter på balkongen! Det här vinet lockar fram bilder från gångna och förhoppningsvis kommande somrar. Som aperitif och till förrätt dricker vi ung Bourgogne från Pouilly-Fuisse. Vinet har en härlig hög syra som drar i både smilband och salivkörtlar. Här får vi massor med syrlig frukt, päron som balanserar på gränsen till päronsplitt, men landar på rätt sida, färsk ananas och annan exotisk frukt. Fat och fyllighet ger en behaglig struktur och det gör inte ont någonstans när vi sippar och förnöjt drömmer om kommande sommar. Tryffelsvinet importerar.




torsdag 16 december 2010

Chianti Rùfina Riserva 2006, I Veroni

Viva Italia, viva Carlo! Vi fortsätter på Chianti temat och provar i kväll en Chianti Rùfina. Jag tror faktiskt att det är första gången som vi provar ett vin från Rùfina, detta det minsta av Chiantis regioner, men samtidigt det högst belägna. Åtminstone har vi inte provat sedan vårt vinintresse väcktes på allvar, och allt dessförinnan är hällt i glömskans vask. Detta vin från I Veroni köptes på plats hos Carlo Merolli på väg hem efter sommarens semestervecka i Skåne och på Österlen. Efter att ha lämnat av dotter med pojkvän i Lund tog vi bron över för lite oseriös shopping hos Philipssons Wine och hos Carlo Merolli. Hos Carlo, denna gentleman med glimten i ögat, anbefalldes detta vin från I Veroni. Det är vi glada för idag. 
Detta är ett vackert vin. Jag gillar färgen som går i djupt mörkt lila nästan åt svart. 100% Sangiovese. Doften går åt det mörka dova hållet. Här finns mörka körsbär, björnbär och vinbär. Faten är tydliga men angenäma. I munnen får vi en fylligt smak av de mörka bären med integrerade fat och en viss kryddighet. Trevlig syra och bra mothugg i bra men snälla tanniner. Eftersmaken hänger i länge. Ett vin att lagra läser jag mig till, men jag tycker definitivt det ger en stor dos glädje redan idag. Detta lägger vi på minnet. Klart värt att följa upp i nya årgångar. Ciao!



onsdag 15 december 2010

Querciabella Chianti Classico 2008, Agricola Querciabella

En flaska av husets röda tack! En beställning som kanske inte alltid ger dig en stor vinupplevelse, eller kanske inte någon upplevelse alls. Men i Herrens hus kan husets röda betyda en rad olika saker. Vi har många aspiranter på den titeln, och när det gäller Chianti Classico så är just nu husets röda en Querciabella 2008. Detta sedan vi lydigt och glatt viftande på den virtuella svansen följt en rekommendation från Italienska Viner och fått hem en låda från atomwine.dk. Detta vin finns även på SB, och nu också i ordinarie sortiment sedan Decembersläppet. SB tar 199 Sek. När jag beställde från atomwine så låg priset där på 99 Dkk.
Vi njuter detta vin till en klassisk pasta bolognese utan att analysera allt för mycket. Vinet är härligt örtigt, oregano för att nämna något med tydliga lite syrliga röda bär. Körsbär i täten. Fat finns men sticker inte ut. Bra syra och struktur utan att vara kantigt. No fuzz, ett gott och rejält husets röda. En ovanligt lång beskrivning av vinet finner du på SB om du föjer länken i titeln. Här hittar du Agricola Querciabellas hemsida


måndag 13 december 2010

Capismee Langhe Nebbiolo 2009, Domenico Clerico

Nyfiken i en strut. Ett nyhetsmail från Bristly Wine Club landar i inkorgen med rubriken: Två viner som inte bör missas! Ett av vinerna provar vi ikväll, det lockar med en kul historia, se nedan. Och är det något jag aldrig kunnat motstå är det en god historia, det funkar alltid på mig. Kanske är det därför jag älskar böcker, just nu håller jag på att avsluta John Irvings senaste, "Last Night in Twisted River", ett jutet boktips inför jul om ni inte redan läst den. Snacka om en god historia!
Åter till vinet. Vackert ljust röd häller vi direkt ur flaskan och luftar i glasen. Det doftar otvivelaktigt Nebbiolo, men with a twist. Lakrits och örter, Alcro grundfärg,  svag viol och nyponros. Under kvällen utvecklas smaken mot tydligare toner av körsbär och körsbärskärnor. Jag upplever historien som bättre än vinet, om än helt OK. Om jag jämför med Bruno Giacosa's Nebbiolo d’Alba DOC Valmaggiore i ungefär samma prisklass så når det inte ända fram, men storyn är bra! Som parantes kan nämnas att det är första gången vi dricker ett vin från Domenico Clerico, denna legend, och då ett "udda" vin som knappt finns, det måste vi nog råda bot på. Dags att inventera Gabriels utbud.


"Två viner som inte bör missas!


Det första vinet har en kul historia. Ibland får man vara lite detektiv i jobbet som vinimportör. Det är skoj.

Vi har ju importerat vinerna från den legendariske baroloproducenten Domenico Clerico i några år nu. Så jag trodde jag hade skaplig koll på vilka viner som produceras på den egendomen. Men när jag satt på en restaurang i Alba och kikade i vinlistan så fick jag se ett vin från Clerico som jag aldrig sett förut. En Langhe Nebbiolo från 2009 som hette Capismee. När jag kom tillbaka till Sverige ringde jag Clericos agent och frågade vad det var för vin. Men agenten visst inte vad jag pratade om och sa att jag måste ha sett fel, det var nog Clericos Arte Langhe Rosso jag hade sett. Men jag stod på mig och bad agenten ringa Clerico och fråga (Clerico talar ingen engelska, och min Piemontese är lika obefintlig den så vi behöver tolk för att komunicera).

Efter några dagar ringde agenten tillbaka och bekräftade ursäktande att jag haft rätt. Det rörde sig om en ståltankslagrad Nebbiolo som Clerico gjort för restaurangerna runt om i Langheområdet. - Får jag köpa? Blev min nästa fråga. Agenten trodde inte det, men han skulle ringa tillbaka till Clerico och kolla.

Efter ytterligare någon vecka ringde agenten igen och sa att jag kunde få köpa 240 flaskor. Som den enda importören i världen. Cooooolt!

Det rör sig alltså om en Langhe Nebbiolo som vinifierats och lagrats på ståltank och endast en månad på begagnade ekfat. Vinet har genomgått en kort maceration för att vara tillgängligt och drickbart omgående. Till skillnad från de flesta andra viner från Clerico, som man måste vänta många år på. Frukten kommer från lite yngre stockar från olika vingårdar i Monforte d'Alba t ex Bussia, Mosconi och Ginestra." 

Saint Joseph 2006, Les Vins De Vienne

Söndagsmiddag och MM serverar blint ett vin ur skafferiet.  Klart korkat, igen..
MM ner igen och upp med ny flaska. Bättre nu. Mörkt djupröd, ser ut att vara ett kraftigt vin. Tydlig, men ändå något knuten doft. Att vi är i norr Rhone känns som en någorlunda säkert påstående. Här bjuds peppar, viol, björnbär, enbär, blåbär och ett stycke rostig järnbalk. När jag smakar förstärks intrycket. Bra syror och struktur. Jag gissar på en enklare men helt acceptabel Crozes Hermitage, typ Delas Les Launes, men det visade sig vara från andra sidan floden. Dag två är vinet mer öppet och ger utöver det redan nämna lite rökighet, men samtidigt tror jag inte det kommer hålla ihop så länge till. Ett OK matvin, passade bra till biffar på vildsvinsfärs och rostade rotfrukter.



lördag 11 december 2010

Crozes Hermitage 2008, Alain Graillot

Idag provar vi ny årgång av hypade Alain Graillot Crozes Hermitage. 2008 som regnade bort till stora delar och som många betecknar som katastrof för vinodlingen i södra Frankrike. Hur står sig då 2008:an? Jo då, den klarar sig ganska bra tycker vi. I nosen är den riktigt trevlig. En syrah-typisk doft, som sig bör, med peppar, viol, lite svarta vinbär, björnbär och en dos bränd backelit. Svagheten ligger i smaken, och i strukturen. Smaken är det i och för sig inget direkt fel på, alla delarna finns där men det känns som man blandat och tunnat ut med några delar vatten och de vanligtvis skarpa syrorna är lite mer återhållna, så även tanninerna. På det hela taget en hygglig Crozes Hermitage, men inte mer. Bra så.


Det slår mig att vi inte testat sonen Graillots 2008. Crozes Hermitage 2008 Domain de Lises med Maxime Graillot som vinmakare skulle vara intressant att matcha mot faderns dito. Någon som provat de Lises 2008:or? 

Någonting spännande, något gott, och en överraskning.




Vinerna till Fredagsmiddagen bjöd på två premiärer och en gammal bekant. MM brassade marinerade tigerräkor modell XL, confiterade anklår med puylinser, potatismos och brytbönor. Självklart fick jag min dos av géle till maten, rönnbär denna gången. Tänk att man skall vara så barnsligt förtjust i gelé, det går till det mesta men är perfekt till fågel i alla former, också..Avslutningsvis, efter att ha laddat någon timme så satte vi punkt med chokladmousse. En av MM's specialare. Valet av vin visade sig riktigt lyckat, vi fick en ny favorit, men blev också något besvikna på en gammal bekant.


Grand Cru Blanc De Blancs 2002, Lenoble
En mycket god champagne. Vackert gyllene i glaset dricker vi först som aperitif. Vi slås först av citrus, mineral men sedan utvecklas tydligt mogna gula äpplen och danskt rågbröd. Ett fräscht vin med en väldigt lång eftersmak. Vi kan sakna lite frukt och fyllighet för att balansera syran, men det hoppas vi kommer med ytterligare mognad. Bäst var vinet som aperitif. Vår förrätt krävde nog en något kraftigare champagne om man skulle vara riktigt petig, men helt OK!



Beaune Les Cent Vignes Premier Cru 2008, Camille Giroud
Vi karafferar någon timme i förväg. Det här vinet köpte vi i Novembers nyhetssläpp på SB. Både vinet och producenten är nya för oss. Vi börjar med en provning av kvällens två Pinot Noir viner i parallella glas innan maten. Första sniffen i glaset med Beaune Les  Cent Vignes och mungiporna börjar peka uppåt i en rent av hysterisk vinkel. Djä..lar i min lilla låda, här har vi något kul på gång. Rent allmänt har vi en något ambivalent hållning till Pinot Noir. Från helt fantastiska upplevelser till rena besvikelser och många axelryckningar. Men det här, det går vi igång på. 
Färgen är härligt ljust transparent röd. Doften rent förförisk. Vi bjuds på lätta med tydliga röda bär. Här finns sommarens hallon, fräscha jordgubbar, friskt gräs, pomerans och en matchande kryddrabatt och örttoner. Efter en stund säger MM - Novello olivolja, och det är på pricken. En ljust gräsig syrlighet med viss citruston. Underbara syror och en bra struktur med precist avvägd strävhet. Det här får många plus, getingar och poäng i vår bok. Dag två tycker jag att vinet tappat en del av bär och syran är mer framträdande med lite lingonvarning. Utan att ha erfarenheten så drar jag mina egna slutsatser och tror att detta vinet bör drickas ungt. Kanske kan det nå högre höjder med lagring, men i detta fallet tänker vi nog inte ta reda på det. Vi är helt nöjda med  vad den levererar idag. Köprekommendation utfärds till oss själva och andra intresserade. 285 kr på SB


Les Renardères Menetou-Salon 2005,
Domaine Philippe Gilbert
Här kommer kvällen negativa överraskning. I glas två får vi övertydliga fat, något som jag inte kommer ihåg som störande när vi druckit vinet tidigare, men som nu irriterar oss en hel del. Kanske på grund av att bär och frukt inte tillåts komma fram fullt ut. Visst finns här lite dova toner av jordgubbar, gräsighet som här mest blir till torkat hö. Mineral och en jordighet känner vi igen, men inte är detta samma vin som vi druckit tidigare och gillat så mycket. Detta är sista 2005:an så vi kan inte jämföra med en ny flaska. Vi får får trösta oss med att Vinik har senare upplagor till hugade. Jag såg att Vinik nu har sin prislista på nätet. Den hittar ni här: www.vinik.se 

torsdag 9 december 2010

Montevertine 2007

Spännande att prova ett vin som fått så många positiva omdömen av vinbloggare som man över tid har kunnat konstatera har liknande smakpreferenser som vi själva. Det verkar med andra ord lovande och snålvattnet börjar rinna vid blotta tanken och när korken dras, likt Pavlos hundar. Vi provar och checkar av mot förväntningarna: 


Friskt, läskande och stramt men elegant och fruktintensivt är den korta versionen av smakupplevelsen, charmigt men inte inställsamt är två kompletterande beskrivningar.  - CHECK 
Klockren fruktträff placerad mitt i krysset mellan röda körsbär, solmogna hallon, röda vinbär och jordgubbar. Allt presenterat på ett burgundiskt vis, fast med chianti-classiska terroirtoner av jord, tobak, oregano och te. -  CHECK
Fantastiska syror, grymt aptitretande surkörsbär, en lätt fruktighet, bra tanniner och en imponerande längd. Elegant, balanserad och klassiskt - CHECK


Vi kan inte annat än att hålla med i alla superlativ. Hur skulle man inte kunna tycka om detta vin tänker vi, helt oemotståndligt ljuvligt, komplext men samtidigt lättillgängligt. Vi far mellan Bourgogne och Piemonte i våra funderingar. En tidig ton av viol och lakrits drar mot norra Italien, struktur, röda bär och lätthet mot Bourgogne. Lika gott till maten som till efterföljande hårdostar från Jürss. Vi köpte från Carlo Merolli för 195 Dkr/SEK.



måndag 6 december 2010

Barolo di Serralunga 2006, Cascina Cucco



Som del i en blandlåda Cascina Cucco från Carlo Merolli kommer denna bas Barolo di Serralunga. När jag letar information så finner jag nästan ingenting om detta vin på nätet. På deras hemsida, se länken i titeln ovan, så utgår jag ifrån att det vin de beskriver som deras "Barolo DOCG" är samma vin som vi dricker idag. Någon som vet ? Med i lådan förutom 2 flaskor av detta vin finns även deras två vingårdsbetecknade viner "Ceratti" och "Vigna Cucco" med i årgångarna 2005 och 2006. Vi har tidigare provat Cerrati 2006 och blivit förtjusta, så förväntningarna var om inte högt ställda så åtminstone lite uppskruvade.


Ur karaffen strömmar doft af fudge och solkräm al la Hawaiian Tropic med kokos aromer. Vadan detta? Superekad modernista Barolo? Efter en stund lugnar det hela ned sig och vaniljorgien ebbar ut men försvinner inte helt. Efterhand börjar lite försiktiga Nebbiolodofter leta sig fram, men ytterst försiktigt och hukande under vajande palmer som dignar av kokosnötter. Smaken är kryddig med återhållen frukt, vi får tallbarr och ett sting av bittermandel utöver de hukande mer druvtypiska smakerna. Tanninerna är massiva och syran rejäl. Efter 4-5 timmar börjar vinet ge sig något, men ligger fortfarande i brygga och är allmänt spretigt och bångstyrigt. 


När jag läser om vinet, om nu mitt antagande stämmer med tanke på namnet, så har detta inte varit i närheten av nya ekfat utan lagrats på 2500 liters Botti i 24-30 månader och sedan på flaska 9-12 månader. Hmm, något stämmer inte här. Hoppas någon med mer kunskap än undertecknad kan bringa klarhet. Jag kommer hur som helst dekantera minst 8 timmar innan provning nästa gång, när det nu blir för jag tror inte vi rör dessa igen på några år. Får se om det hjälper. Dock kommer vingårdsvinerna att provas inom kort för att se hur de beter sig i jämförelse med denna flaskan.

söndag 5 december 2010

Chemin de Moscou 2008, Domain Gayda

Om det finns någon förtappad själ därute som följer inläggen här på VPK2881 så har ni inte kunnat undgå att vi har en viss förkärlek till viner från den lilla importören Vinik. Niklas Andersson som ÄR och driver Vinik importerar enbart ekologiska och biodynamiskt odlade viner från södra Frankrike. Främst från Languedoc och Roussillon. Han har en osviklig känsla, och näsa, för att hitta rätt i en djungel av viner och producenter och kommer upp med den ena godbiten efter den andra. Lördagens vin kom som ni nu förstått från Vinik. Detta är dock ett vin som sticker ut lite från övriga sortimentet törs jag nog säga. Inte på det sättet att det är sämre på något sätt, nej ,nej. Det är nog mera att detta ser jag som ett rent "power vin" med extra allt, till skillnad från det större flertalet viner i Viniks portfölj. 
Delvis kanske förklaringen ligger i en stark koppling till Sydafrika och producenten Marc Kent från Boekenhoutskloof. Bland annat står han bakom denna Chemin de Moscou cuvée. Även vinmakaren Vincent Chansault har kopplingar till Sydafrika och Boekenhoutskloof då han jobbat där ett antal år innan han återvände till sina fäders jord igen. 


Vinet som består av 68% Syrah, 24 % Grenache och 8 % Cinsault vinifieras var för sig. Druvorna skördas manuellt och avstjälkas innan 2 veckors maceration. Vinet ligger totalt 21 månader på Franska fat. Syrah på nya fat och Grenache/Carignan på använda fat. Efter 9 månader så blandar man cuvéen och sedan åker det tillbaka på faten igen i ytterligare 12 månader. Alkoholen ligger på drygt 14% enligt faktabladet, men döljs på ett förnämligt sätt. Totalt görs 24600 flaskor per år plus några magnumbuteljer.


Färgen är vackert mörkröd åt det lila hållet. Doften är vidöppen och ger Violer, mörka plommon, chark, lakrits, vitpeppar och örter.  I munnen så ger vinet en bra syra behagliga tanniner och en fyllig och lång smak frukt, kryddor och lite stallighet. Faten är väl integrerade, om än märkbara men på ett sätt som håller ihop vinet på ett harmoniskt sätt. Vi är säkert färgade av bakgrunden, men med facit i hand känns det verkligen som Languedoc goes SouthAfrica. OM vi gillar det här? You bet!!
Bonusmatrial: historien bakom namnet,

Chemin de Moscou” is named after the “Nom Cadastral” (land registry name) of the vineyards around our winery in the village of Brugairolles.  The road leading to these vineyards is called “Chemin de Moscou”, the “Road to Moscow”.  The local villagers believe the name originated from the place outside the village where meetings were held, under the “L’arbre de Moscou” the “Moscow Tree”.  This tree was used as a navigation beacon by pioneers of the Aéropostale service flying out of Toulouse on their way to Perpignan, Spain, North Africa and eventually South America. Stories of these flights have been immortalised by Saint Exupéry in his many books about his exploits.  The tree, an enormous pine, was struck by lightening and burned to the ground over 20 years ago"  

Bourgogne Blanc 2009, Clotilde Davenne

Mycket av inspiration och tips får jag via bloggsfären. I den virtuella vinpressen går det att vaska fram mängder med guldkorn. Otroligt mycket kunnande och sann entusiasm finner jag där. Givetvis finns är också rena amatörer och sådana som skriver för sin egen och de närmast sörjandes skara, som undertecknad. Men det är ju upp till var och en att sålla i denna mångfald. Jag skall nog när jag tänker efter skapa en blogglista här på VPK2881. Jag ser att många gör så och det kanske kan ses som ren service för eventuella läsare, och då får man också tillfälle att propagera för några riktigt bra och läsvärda bloggare. Så gör vi.
En som jag då kommer att rekommendera är Lars Torstensons vinifierat.se. OM ni inte har koll, läs hans historia på bloggen. Han skriver med humor och stilsäkert som det proffs han är och om allt mellan himmel och jord, inte bara vin. Ett vin som han återkommande slår på stora trumman för är denna bas Bourgogne från Clotilde Davenne / Les Temps Perdus. Kanske inte så konstigt när han själv står bakom Terrific Wines som importerar...men det gör han ingen hemlighet av å andra sidan. 
Clotilde startade eget 2005, men har dessförinnan varit vinmakare åt Sverigekändisen Jean Marc Brocard i 17 år, så hon vet nog vad hon pysslar med.
Vinet direkt ur flaskan har en relativt återhållen doft och smak. Trevlig syra med lite citrus, mineraler ett uns ananas och inte så mycket mer. Men, vilket är ganska häftigt, med lite tid och framförallt dag två så är det ett helt annat vin. Det har vuxit två storlekar från XS till i alla fall en M. Vinet har blommat ut med tydliga citrus, mineraltoner, havssälta och lite rundare fruktighet. Från mediokert till bra. 99 kr via beställningssortimentet.



lördag 4 december 2010

Menetou-Salon 2007, Philippe Gilbert

Jag återkommer till det här med att para ihop mat och vin. Helst vill vi att kombinationen skall vara större än respektive delkomponent. 1+1=3, typ. I detta fallet så blev det mer som att 1+1=1. Maten tog igår helt överhanden och raderade ut vinet helt. My  bad! Jag trodde en sval favorit Pinot Noir från Menetou-Salon skulle vara ett klockrent val till strimlat kött i soja och sesamsås med liten hetta, ris och grönsaker. Vi kan nog konstatera att jag bör ligga lite lågt med sommelieruppdrag utanför detta husets fyra väggar..men skam den som ger sig.  Vinet försvann som sagt helt, och dök inte upp igen förrän maten var slut och vi kunde sippa på vinet för att njuta detta i ensamt majestät. 

Nåväl men vinet sjävt då? Jo tack det var helt fantastiskt bra, som vanligt. Detta är nämligen ytterligare en hus-favorit. Vi älskar detta vin, och för all del även övrigt sortiment från Philippe Gilbert. Mest för dess fräschör och drickbarhet utan att för den skull bli mesigt eller intetsägande. Härliga syror, mineral, en stramhet och kryddighet som styr upp härligt frukt och typiska Pinot-bär som jordgubbe och hallon. Rekommenderas stark för de som inte ännu prövat. Klunkfaktorn är skyhög! Säljs av Vinik (nik@vinik.se) 175 Kr.


2007 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape

Man vet aldrig var men har ett vin! Allt var klart, det här vinet har vi koll på. Det här gillar vi! Våra notes från April i år består av idel positiva tongångar i stil med: Komplex, god, fruktigt, väl integrerad alkohol etc. etc. När MM nu lagade lamm och potatisgratäng så såg vi det här vinet som en bra matchning. Men se, det ville sig inte. Vinet upplevs som väldigt dovt och platt. Visst finns örter, dova toner av chark, torkade fikon men vem har snott frukten?? Inget påtagligt fel på vinet, som korkat eller så,  men när vi nu provat detta vin över tre dygn och det beter sig på samma lite trista sätt så vill man ju tro att det är något skumt. Hur som helst så avvaktar vi med övriga flaskor ett tag och ser var det tar vägen. När jag läser lite recensioner på Cellartracker så pendlar omdömen mellan fantastisk och rent av kasst. Flaskvariation eller olika batcher? Vill man läsa om hur det kan te sig i sina bästa stunder så finns trevlig läsning tex. här. Producentens hemsida här.


onsdag 1 december 2010

Nebbiolo d’alba Valmaggiore 2008, Bruno Giacosa

1 December och det släpps nyheter på SB. Småpartier till 30-talet butiker, och mindre kvantiteter till vinkällarbutiker i våra tre största städer. Det fanns många lockande nyheter denna månad och mycket som skapade ett visst habegär. T.ex. ett antal viner från Piemonte giganten Bruno Giacosa. När jag tidigare i år fick möjligheten att smaka några av vinerna från Bruno Giacosa vid Origo Wine's provning "Piemonte Power" så hade jag skrivit "köp!!" i samtliga notes. Vissa uppmaningar är viktigare att följa än andra, så här får vi ikväll möjligheten att i lugn och ro prova hans Nebbiolo d’Alba DOC Valmaggiore.




Vinet är vackert ljusröd, granatröd enl. beskrivning, och en omedelbar doft av lakrits, viol och rosor stiger ur karaffen - härligt! Här finns också en doft av nypon, rent av nyponsoppa, som hänger med hela kvällen och sätter en tydlig prägel på vinet. Under kvällen kommer röda bär, en tydlig ton av hallon gör att uttrycket om Nebbioloviner som "Italiens Bourgogne" är fullt begripligt  En läskande syra och sandiga 00:ans tanniner styr upp och gör vinet till en perfekt kamrat till kvällens färska tortellini med ost och basilika, parmesan, tomater och ruccolasallad. Vilken höjdare, det går hem hos oss på alla sätt och vis. SB tar 259 kr, kan tänkas vara ett högt pris för en Nebbiolo d’Alba men jag tycker det är motiverat. Några extra tjugor och du går från bra till suveränt. Jag ser fram mot andra gjorda Giacosa investeringar, men jag tror de får vila i skafferiet ett tag till. Ha en trevlig kväll!